Myten om Bob Azzam

Den existerar alltså. Let's Celebrate släpptes på singel i Sverige, ryktet stämde. Bob Azzam spelade in Let's Celebrate till sin nästan lika svårhittade skiva Garden of Love 1971. Den blev såklart ingen hit, vem ville ta i den här musiken med tång 1971 (eller idag för den delen?). Jo, en person letade reda på låten många år senare i en helt annan del av världen. Let's Celebrate har blivit det främsta soundtracket till Blue Cafe, Premium Cuts och allt det Masanori Suzuki gjort de senaste åren med sina mixtapes och högst olagliga mix CDs. Det är bara där Let's Celebrate funnits tillgänglig, i dåliga rippar från brusiga kassetter delade av snälla japaner på soulseek. Men det har inte spelat nån roll att det har brusat och knastrat, det är ju så bra ändå.

Att vinna singeln på ebay nu när den för första gången säljs där, kan jag glömma, rika japaner och samplingspotentialen i låten kommer göra det till en dyr affär. Men en dag ska den bli min sanna mina ord. En dag ska även Bob Azzam få den upprättelse han förtjänar, även om han inte själv kommer kunna uppleva det, åtminstånde inte i den här världen. För något år sedan ville jag kontakta Bob Azzam för en intervju eller för att bara visa att någon uppskattade det han en gång gjorde. Jag googlade hans namn och det första som dök upp var en notis från Svenska dagbladet en vecka tidigare om hans bortgång.

Senaste fynden del 3

Magnus Uggla - Sommartid

1981 spelade Magnus Uggla in en radikalt omarbetad version av sin första singel Sommartid. Sommartid släpptes först 1976, när det var dags att släppa låten på nytt fem år senare hade mycket förändrats både hos Uggla och rent musikhistoriskt. Då den första versionen är finstämd och som jag kommer ihåg det ganska akustisk (lite balearisk even) är nyinspelningen något helt annat. Jag skulle säga att det är en av de bästa svenska singlar som gjorts, så före sin tid och nyskapande. Ord som inte brukar förknippas med Uggla, varken nu eller då. Jönköpings Just like music gjorde nyligen en edit av Sommartid. Den är bra men känns nästan lite överflödig då låten fungerar så bra på egen hand. Men kolla upp deras kosmiska edits av Tomas Ledin och Eva Dahlgren.

Lindstrøm - Let it Happen

Min namne Hans Petter Lindstrøms version av Vangelis baleariska klassiker släpptes nyligen på samlingen Late Night Tales där Lindstrøm samlar en mängd godbitar för sena nätter. I samband med detta släpptes även denna tiotummare. I hans händer blir Let it Happen en utragen dröm full av klassiska italoljud.

Cerrone - Cerrone's Paradise

Precis som Peter nyligen påpekade var inte omslagen Cerrones starkaste sida. Däremot var han en rätt ok discotrummis. Hela förstasidan tas upp av låten Cerrone's Paradise, precis som det ska vara. Men det är b-sidans Take Me som är den verkliga bomben på den här skivan. En av mina bästa discolåtar, den har allt, afroinfluenserna, oljefaten och blåset. Perfekt! Se videon här.

Senaste fynden del 2

Paul Simon - Graceland
Graceland har varit på tapeten ett tag nu med Todd Terjes edit på Diamonds On the Soles of Her Shoes, Jens Lekmans nya skiva och Vampire Weekend som mer eller mindre självklara referenser. Det var därför skönt att hitta ett fint exemplar. Skivan är ganska ojämn med ett par höjdarspår och några lite mer utsvävande world music flörtar som inte känns lika roliga.

Fleetwood Mac - Tango in the Night
En fantastisk skiva som jag länge missat. Fleetwood Mac har kanske ännu mer guldkorn att gräva fram utöver den självbetitlade, Rumours och Tusk. Vore det inte för nåt segare spår på b-sidan skulle det vara en perfekt skiva. Nu ska jag bara komplettera med Big Love-tolvan med den fina remixen.

I Pooh - Alessandra
Ett väldigt oväntat fynd på myrorna minst sagt. Jag har haft skivan nedladdad tidigare då jag sett den nämnas i min japanska soft rock-bok. I Pooh var ett italienskt prog/psychband som på den här skivan gör mer psykadelisk soft rock. Ibland tänker jag på David Bowies tidiga skivor eller den tragiskt bortglömde John Howard.

Meta Roos & Nippe Sylwéns Band - S/T
Äntligen! Efter mycket letande har jag lyckats få tag på Meta Roos första skiva. Eftersom den ofta går på en hel del var det skönt att hitta ett ganska billigt exemplar även om det var på tradera. Det rör sig om svängig och bossainfluerad vokaljazz, right up my alley så att säga.

Västkustska ryggdunkarsällskapet - No 1
En ny bootleg med edits av Västkustska ryggdunkarsällskapet som har fått en hel del uppmärksamhet i discokretsar den senaste tiden. Förhoppningsvis kommer det flera tolvor för det låter rätt bra. Bäst är Pughs Stockholm, här kallad Town Out of Order.

VA - US Discoparty
En bra discomix hittad på en konstig loppis i en lada utanför Fjugesta. Det är en reklamskiva för ett bolag som tillverkar deodoranter. Dansar man med deras deo är man OK! En rad fina spår, däribland Anita Wards Ring My Bell en låt jag tidigare haft dåliga associationer till men som låter väligt bra och så modern. Ett annat monster gömmer sig på baksidan. Betty Wrights Tonight is the Night som Matte mycket riktigt påpekade samplats av Candy Man.

Senaste fynden del 1

Den senaste tiden har jag gjort en mängd fina fynd, även om min aktivitet här varit liten. För tillfället bygger jag på min discosamling och min samling av cheesy 80-tals pop som vissa kallar balearic. Till skillnad från mycket av den musiken jag brukar gräva efter sålde den här musiken bra när det begav sig och den finns därför ofta i överflöd idag. Här kan man se albumformatets brister då skivorna ofta innehåller en bra låt och resten är skit. Tolvor is the way to go. Här är i alla fall senaste månadernas bästa fynd.

Belle Epoque - Miss Broadway
En dag fick jag en låt av Oskar. Det var en snygg nydiscopärla med Glass Candy. Miss Broadway hette låten och dagen efter sprang jag på Belle Epoques skiva med samma namn. Belle Epoque har bland annat Todd Terje plockat upp den senaste tiden och namnet var därför inte helt okänt för mig. Mycket riktigt är Miss Broadway i Belle Epoques tappning orginalversionen. Det reggaefierade orginalet är såklart ännu bättre än Glass Candys version. Utöver Miss Broadway är skivan riktigt bra, speciellt medleyt Black is Black rekommenderas.

Deodato - Love Island
Jag vet inte så mycket om Emir Deodato annat än att det är ett namn jag ofta stöter på. Skivan har ett par bra discospår, om än väldigt lättlyssnad instrumental disco.

Tony Esposito - Il Grande Esploratore
Tony Espositos Kalimba de Luna var sensommarens mest lyssnade låt hemma hos mig. Låten är nån form av italohybrid som även Boney M hade en hit med (se även Rune Lindbaeks edit). Resten av skivan följer i samma spår men verkar rätt tråkig.

Patrick Cowley - Mind Warp
Discolegenden Patrick Cowley som bland annat remixade I Feel Love gjorde en hel del material på egen hand. Den här skivan verkar släppt efter hans död i aids nån gång i början av 80-talet. Hi-Nrg disco med ett fint afrospår.

Family Four - Picknick
Konstigt nog har jag inte lyckats hitta ett ex av Picknick än. Jag fick det här slitna exemplaret av Peter så det får duga så länge. Jag har inte lyssnat igenom hela skivan än men den främsta anledningen till att äga skivan är Tidig sommarmorgon. Family Fours fantastiska version av Joni Mitchells Chelsea Morning är en av de absolut bästa poplåtar som spelats in i Sverige. Det är lätt den bästa versionen av låten, inte ens Sergio Mendes kommer i närheten med sin lysande version på skivan Stillness.

First Choice - Hold Your Horses
Rätt bra, småelektronisk disco producerad av ingen mindre än Tom Moulton. Högt tempo och mycket dansgolvsvänlig. Ett smakprov finns på den eminenta discobloggen American Athlete.